Det finns dagar då jag känner mig starkast i hela världen och självkänslan är på topp. Men det finns dagar då livet känns nattsvart och jag inte vill lämna sängen. Jag hatar att antingen vara på toppen eller på botten. Ett mellanting existerar inte. Men jag jobbar på det. Tror att det är ett släktdrag från mammas sida. Det är alltid allt eller inget. På alla plan.
Jag saknar mina vänner. Vi tar oss aldrig tid att träffas.
Det finns i alla fall en liten dam i min närhet som förgyller mitt liv med sin ärlighet. Må det alltid vara så!
Sluta deppa. Det tar energi. Livet är för kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar